Tog en tur till sf-bokhandeln idag och köpte på mig lite smått och gott. Bortsett från en anime-dvd till min bror (försenad födelsedagspresent) så hittade jag Sion Sono's mästerverk "Love Exposure" på dvd samt två böcker: "Illusionen om Gud" av Richard Dawkins och "Childhood's End" av Arthur C Clarke.
"Illusionen om Gud" (The God Delusion på originalspråk) är en populärvetenskaplig bok som metodiskt lägger fram bevis på att något sådant som en skapande Gud inte kan existera. Då boken kom ut för 5 år sen skapade den inte överraskande en hel del debatt i t ex USA. Då andra populärvetenskapliga verk som beskriver de stora frågorna (som t ex Paul Davies böcker) ofta inte tar någon tydlig ställning mot Guds existens, utan låter Skaparen vara en teoretiskt möjlig existens som kan ha satt igång hela evolutionsprocessen/universums expansion medan denne sedan låtit processen fortskrida av sig själv, kan det vara intressant att se hur Dawkins i sin mer agressivt anti-kreationistiska stil lägger fram sina bevis.
Arthur C Clarke är en av mina absoluta favoritförfattare inom sf-genren. Han förankrar sina berättelser i sin vetenskapliga bakgrund men fyller historierna med mycket fantasi, uppfinnelserikedom och "what if...?"-scenarier vilket tilltalar mig som inte är så förtjust i genren (sf i bokform alltså) i stort. "Childhood's End" tillhör den grupp av böcker (tillsammans med t ex "Against the Fall of Night" som jag tidigare läst och fattat tycke för) där Clarke beskriver en framtida tekniskt, men kanske inte känslomässigt, utvecklad mänsklighet som kommer i kontakt med högre stående utomjordiska livsformer, och vilka konsekvenser detta möte får.
"Love Exposure" (originaltitel: "Ai No Mukudashi") är min favoritfilm av en av Japans bästa och mest intressanta moderna regissörer - Sion Sono, som kanske fortfarande är mest känd för sin film "Suicide Club" även om han gjort ett flertal filmer sedan dess som är klart bättre. Hittade detta fyra timmar långa mästerverk på dvd (inklusive en making-of-dokumentär) för under 100-lappen på sf-bokhandeln - som funnet!
Filmen börjar med att följa Yu (spelad av Takahiro Nishijima), en tonårig kille vars djupt kristna far blir lämnad av sin flickvän och tar ut sin sorg på Yu genom att tvinga sonen att dagligen i biktstolen erkänna sina synder. De små synder som Yu gör sig skyldig till är dock aldrig tillräckligt för att tillfredställa fadern som blivit väldigt kylig gentemot sonen, och som flyttar från Yu och kapar alla familjeband till honom. För att glädja sin far och åter kunna leva tillsammans som en familj bestämmer sig då Yu för att bli en riktig syndare så han går med i ett gäng som ägnar sig åt diverse brottslighet. Han fortsätter att komma till sin far i kyrkan varje dag för att bikta sina synder. Men då inte ens kriminalitet är tillräckligt för att räknas som riktig synd enligt fadern väljer Yu att ta sitt syndande ett steg längre - pornografi, eller mer specifikt "upskirt voyeurism", dvs att i hemlighet ta foton (och samla dessa foton i album) på tjejers trosor innanför deras kjolar. Han börjar träna denna konst på ett närmast kampsportsliknande vis hos konstartens mästare Lloyd och är snart en hyllad expert inom området. När han erkänner denna nya synd för sin far får han äntligen respons - fadern blir arg och ger Yu en örfil. Att äntligen få någon sorts av känslomässig (även om det är i form av våld) reaktion från fadern gör Yu mycket glad och han bestämmer sig att fortsätta på sin syndiga väg.
En dag förlorar Yu ett vad med de övriga gängmedlemmarna och tvingas klä sig som Sasori, den kvinnliga hämnaren från de japanska B-filmsklassikerna "Female Convict #701: Scorpion" (dessa filmer rekommenderas varmt f ö). Han räddar den unga tjejen Yoko (Hikari Mitsushima) i ett gängbråk och kysser henne. De blir kära i varandra, men det finns ett problem: Yoko (som hatar alla män) tror att Yu är en kvinna och hennes lesbiska räddare. För att komplicera det hela ytterligare börjar en ny tjej, Koike (Sakura Ando) i samma klass som Yu och Yoko. Koike, som är ledare för en sekt, börjar manipulera Yokos och Yus liv och göra allt för att hålla dem ifrån varandra. Storyn blir fr o m detta allt mörkare när den långsamt går mot sitt närmast apokalyptiska slut.
(bild ovan: Female Convict #701: Scorpion)
"Love Exposure" är en genial, gränsöverskrivande film som trots fyra timmar aldrig blir tråkig. Det bjuds på blod, våld, hentai, drama, religion, kärlek, hat och humor i en berg-och-dalbana av känslor. Framför allt första halvan är fantastiskt bra - jag satt med ett leende på läpparna (det händer inte så ofta när jag ser på film) under hela den humoristiska sekvensen där Yu tränar till att bli upskirtfotografins svar på Bruce Lee. Genialiskt! När Yu senare flyttar ihop med sin far, faderns flickvän (som kommit tillbaka) och Yoko (som mer eller mindre adopterats av Yu's fars flickvän) blir det också en del roliga förväxlingar då Yoko hatar Yu (inte minst när hon får veta att han är en hentai) men samtidigt älskar Sasori utan att veta att Yu och Sasori är samma person. Detta är bara två exempel på filmens många subplots.
Om du har ett öppet sinne och inte chockeras så lätt av vare sig våld, blod eller moraliska tveksamheter så kan jag bara rekommendera denna resa i Sion Sono's absurda universum. Rekommenderar även andra filmer av honom: Noriko's Dinner Table, Cold Fish, mfl. Love Exposure är dock överlägset bäst hittills. Hoppas på flera filmer i samma höga klass av Sion Sono i framtiden. Bl a var det meningen att han skulle regissera filmatiseringen av Lords Of Chaos (debatterad bok som beskriver kyrkbränder och mord och allt annat kopplat till Norges Blackmetalscen under 90-talet), men det projektet verkar ha gått i stå för tillfället. Vore roligt att se Sion Sono göra sin egen utflippade tolkning av boken.
Trailer:
No comments:
Post a Comment