Ett höstfärgat Toudai (2)

Trots att det snart är jul, så passar Ichou-trädet (eller Gingko på ren svenska) på att vara som vackrast och pråligast gul nu (eller rättare sagt, för en vecka sen ungefär)


Nu, en vecka senare, har många träd tappat sina löv. Ganska kallt har det blivit också.

Jul i Shibuya

Jag och N var i Shibuya i helgen för att handla julklappar till varandra. Passade på att ta lite foton på julbelysningen.
Här utanför Bunkamura: Den stora gran-liknande tingesten utanför Parco (där julklapparna till mig inhandlades):
Ska tillägga att N inte alls är förtjust i belysningen, då det blir varmt och skadar träden. Men, fint är det ju likväl...
Tokyu (stor department store) och Japan Railways station i Shibuya:
N:s julklappar inhandlades för övrigt på 109 och Seibu. Här är resultatet av helgens inköp:

Förresten...

... vad gäller de listor som alla film- och musiknördar ägnar sig åt i dessa tider, dvs årsbästa-varianten, så har jag inte sett tillräckligt med nya filmer eller lyssnat på tillräckligt mycket nya skivor för att göra en komplett 10-i-topp.

Värda att nämna på musikfronten är som alltid My Dying Bride (A Line Of Deathless Kings).
Annars... tja, Iron Maiden släppte väl en ganska hyfsad platta.
Saturnus (Veronika decides to die) gjorde också bra ifrån sig, men annars var det mest ett mellanår på musikfronten (liksom alla år sedan typ 1997).
Släppte Nevermore sin senaste (This Godless Endeavor) i år? Isåfall kan de också vara kvalificerade.

お気に入り（２）

Fortsättning på förra inlägget

En favorit bland japansk mat är Hanbaagu, =Hamburg typ. Fast det är ingen hamburgare.
Snarare en förvuxen variant av pannbiff, serverad med olika typer av såser, potatis, ibland med stekt ägg och ett fat med ris.
Om man inte vet vad man ska äta så ligger det nära till hands med en hanbaagu, alternativt japansk curry.

Och bäst av alla hanbaagu-restauranger är i mitt tycke Furansutei (ふらんす亭). Åt där för första gången när jag spenderade en vecka med N-chan i hennes älskade Nara.
Som svensk är man ovan vid stora restaurangkedjor (bortsett från snabbmat), så jag trodde att det var en lokal restaurang som jag inte skulle hitta någon annanstans. Men det visade sig att det finns Furansutei nästan vart man än åker i Tokyo.

Bilden ovan är självklart från Furansutei, här hanbaagu set med yakiniku (stekt nötkött).

お気に入り

Några "favoriter" av olika sorter:

Chocolixir ("Dark Chocolate Decadence"), Godiva's kalla chokladdryck, i Tokyo Dome City bland annat.

Curb Your Enthusiasm ("Simma lugnt Larry") säsong fyra på datorn.
(rekommenderas för alla med post-Seinfeld tristess)

Min ipod, i jackfickan.
Kör "blanda spår" och beger mig på en resa i min till mp3 konverterade skivsamling.
Om jag skulle vara tvungen att lista tre goda egenskaper hos mig själv skulle "musiksmak" vara en av dem (tyvärr skulle inte så många hålla med mig).
Efter att ha levt i en skyddad värld med vinyl-, datorhögtalar- och kasettbandsljudkvalitét samt stereohögtalare med för mycket bas inser jag dessutom fördelen med ett par bra hörlurar.

Indiska restauranger, lunch och kväll, framförallt i universitetets omgivningar.
Överhuvudtaget har asiatiska restauranger en mycket mer autentisk känsla här än i Sverige, vilket kanske inte är så konstigt iofs.

Algorithm Koushin och Algorithm Taisou från i övrigt lika geniala Pythagoras Switch (japanskt pedagogiskt barnprogram), på TV och internet.

To be continued...

Ett höstfärgat Toudai

Sent omsider har även Tokyo Universitets symbol, Gingkoträdet
(på japanska: 銀杏、いちょう、Ichou）blivit vackert höstfärgat (se första bilden nedan).
Ännu har dock de flesta Gingkoträden på kampus gröna blad, så det lär bli ännu mer färgsprakande framöver.

Eftersom jag hade med mig min nyinköpta kamera till jobbet idag passade jag på att ta lite bilder. Håll till godo:

Toudais motsvarighet till Näckrosdammen:

Utanför Toudais Kendo-förenings lokaler. Brukar vara väldigt mycket gap och vrål när de tränar.

Det finns en klubb för traditionell japansk bågskytte också. Det gäller att akta sig för missriktade pilar när man går förbi.

Uppdatering

En sammanfattning i bilder vad jag gjort de senaste veckorna

Jag och N åkte till Ghibli-muséet i Mitaka.
Det var ganska roligt, men det levde inte riktigt upp till förväntningarna, framförallt då det gällde souvenirbutiken. Det fanns inte så mycket mer där än det gör i de andra Ghibli-butiker som finns här och där runtom i Tokyo.
Vi kunde i alla fall se en ny kortfilm där man kunde återknyta bekantskapen med Totoro och Nekobus. N var mycket nöjd med besöket, framförallt nämnda kortfilm.
Tyvärr fick man inte ta foton inne i muséet.

Vi åkte till Tokyo Dome City förra lördagen och åt middag på Mumin Café.
Köpte lite saker i butiken:

Mumin är väldigt populär i Japan, det gjordes bl a en anime som även gått på svensk TV.
Jag gillade Mumin-böckerna som barn, men hade nästan glömt bort flera av karaktärerna. Köpte Stinky som mobil-strap (figur man hänger på mobilen). Muggen med Stinky är dock N's. Min mugg är den med Mårran.
Fick lust att läsa om böckerna, kanske på japanska om de finns.

I söndags var vi i Niigata och besökte N:s pappas grav samt hälsade på henne farbror och faster. Det var kallt men träden var vackert höstfärgade. Mulet väder gjorde dock att det inte syns så bra på foto.

Idag var jag i Shinjuku (stadsdel i västra Tokyo med mycket butiker och höghus) med J-kun och köpte en ny kamera, då den förra hade blivit för långsam och batteiet laddar ur hela tiden (även om jag tycker man kan ta mycket fina bilder med den, vilket denna blog förhoppningsvis har bevisat).
Det blev en Sony Cybershot (DSC-T10), självklart den svarta modellen. Snygg, liten, snabb, 7 Megapixel.
Kändes som ett bra köp för bara motsvarande 1800 svenska kronor.

Lite bilder från Shinjukus folkvimmel. Det var helgdag idag och alla var ute och shoppade:

Julpynt i Shinjuku, inte helt olikt det i Göteborg (fast med klart mer lyckat resultat här än hemma i Götet):

Och julpynt i Harajuku:

En helg i Sveriges tecken

Förra helgen var vi och åt på en svensk restaurang, "Lilla Dalarna", i Roppongi. Redan från byggnadens blågula färg kan man se vilken typ av mat man kommer att bjudas på.

Till förrätt åt vi sill av olika sorter (N gillade speciellt senapssillen), gravad lax och olika typer av bröd. Ölen var inte svensk, men dock dansk (Carlsberg).
Till huvudrätt valde jag denna rådjursstek med potatis och kantarellsås. Det var mycket gott, men en gräddig rödvinssås till hade inte varit fel.
N åt Schnitzel med grönmögelost innuti, och hon verkade vara väldigt nöjd med den (inget foto).

Till efterrätt kunde man välja mellan äppelkaka och kladdig chokladkaka. Självklart valde jag den senare, och den var mycket god, normalt brukar chokladkakor i Japan vara en aning för "lätta", men den här var i svensk stil.
N åt äppelkaka: Summa sumarum ett väldigt lyckat restaurangbesök, om dock en aning dyrt. Vi planerar eventuellt ett nytt besök imorgon, men då blir det lunch med medföljande mer humana priser.

Efter avslutat middag besökte vi den angränsande djuraffären. Den här hundvalpen ville N ta med sig hem, men efter en titt på prislappen (280 000 yen = kanske 17 000 kronor)insåg vi omöjligheten i detta.
Nästa dag åkte vi till IKEA i Funabashi, Chiba. Både på ut- och insidan var det i stort sett identiskt som IKEA i Sverige.
Självklart passade vi på att äta köttbullar och Almondy-tårta i restaurangen.
Vi köpte inga möbler (fast N köpte en matta till sina katter), men väl en massa svensk mat:

(jag köpte sega bilar, kexchoklad, snaps, Almondy och Ballerina; N köpte grönmögelost (som jag inte ville ha med på mitt foto...), tunnbröd, kola, lakrits, pulvergräddsås, läkerol)
Tyvärr fanns ingen senapssill, annars hade vi nog köpt det också, även om det inte var hederlig sill från Abba, utan av annat märke.

Det fanns även snaps - förutom detta småflask-set hade de den goda smaken att sälja stora flaskor av personliga favoriten OP Andersson. Hade inte tänkt köpa någon snaps, men när jag såg priset kunde jag inte låta bli - det låg på ungefär en tredjedel av Systembolagets.

Om de bara får in lite mer sill så kan det nog bli en svensk jul ändå.

Utsikt från lab

Råkade titta ut genom mötesrummet på lab tidigare ikväll och fick då se en strålande solnedgång (tyvärr görs den inte rättvisa på detta med mobilkamera tagna foto). Och när jag tittade närmare såg jag en bekant silluett - visst är det?
Japp, det är berget Fuji, Japans symbol nr 1, typ.
Det syns inte så tydligt, men i mitten kan man se en puckel på horisonten - det är Fuji-san.
Här är en större, något grynigare, men tydligare bild:

Tror det är bara andra gången jag sett Fuji sen jag kom hit i augusti faktiskt. Första gången var jag PÅ Fuji rent fysiskt, men sen dess har jag inte sett det, trots att min flickvän bor alldeles i närheten av berget. Det har av någon underlig anledning alltid varit dolt av moln eller dimma när jag varit på besök.

A stroll down memory lane?

När vi var på en viss svensk restaurang i Roppongi (mer om det vid ett senare tillfälle) i helgen passade vi på att ta en avstickare till Roppongi Prince Hotel, där jag och N bodde för lite mer än ett år sen, den första gången vi träffades i Japan. Det var ett ganska kärt återseende för oss båda.
Apropå N, så har det varit en jobbig dag för henne idag, pga läkarbesök och en mindre operation som gick bra. Jag har varit ganska orolig, men det slutade lyckligt som tur var.

Passar på att skicka en hälsning till min till sängliggande ordinerade flickvän om hon skulle råka läsa det här:

いっぱい休んでね。早く元気になりますように祈ってるよ。愛してますよぉ！

また金曜日の夜だね（＾－＾）

久しぶりで～す

Visserligen var det snart två veckor sen, men eftersom det var ett tag sen jag uppdaterade bloggen och dessutom gjort mig besväret att skicka bilder från mobilen till datorn (vilket inte var gratis direkt, något jag blev varse om när de ringde från mobiloperatörens Messenger Center och tipsade om ett abonnemang för storanvändare av mobil-internet), så tänkte jag skriva lite om Loud Park, metalfestivalen jag och N var på häromveckan.

Här en vy över folkmassorna i området mellan scenerna (detta är runt lunchtid, senare skulle det bli betydligt mer packat med folk).
Här sitter alla (inklusive oss) på golvet och avnjuter diverse snabbmat. Något av det som vi inmundigade under festivalens två dagar var kebab, thai-curry och korv.

Om detta hade varit en svensk festival hade golvsittande varit en omöjlighet pga slängda ölmuggar som bara efter några timmar skapar en yta som skorna klibbar fast i, men japaner är väldigt renliga och dessutom städades det friskt under hela dan, så det var nog renare än golvet hemma i min lägenhet.

Just ja, musik kunde avnjutas också. Det är helt omöjligt att se, men fotot nedan är från Cathedrals framträdande, kanske lördagens bästa band (eftersom vi missade svenska bandet Opeth pga missbedömning av transporttiden till konsertlokalen). De hade den goda smaken att spela en massa gamla godingar från tidiga album, men jag blev ändå en aning besviken. Hade väntat mig åtminstone en gammal doom-evergreen, men de fokuserade på snabbare publikfriande låtar, något man kanske inte kan klandra dem för.

Fick i alla fall njuta av några minuters doomriffande i mitten av "Skullflower" (tror jag det var), och frontmannen Lee Dorrian var ganska underhållande att se. Detta var första gången jag såg dem live, trots att jag började lyssna på dem för över tio år sen, och jag ser dem gärna som huvudakt om tillfälle ges. Ett längre set ger plats åt lite fler låtar, så då kanske man kan få höra något från "Forest of Equilibrium" (debutplattan) också.

Festivalens höjdpunkt var självklart min egen husgud, den lille mannen med den stora rösten, Mr Ronnie James Dio. Trots att jag sett honom live ett antal gånger är det alltid en högtidsstund när han bjuder på guldkorn från sin digra låtsamling.

Den här gången framfördes en hel del från Rainbow-tiden (kanske för att Rainbow är väldigt populära i Japan?), inklusive "Kill the king", som han inte spelat på jättelänge. Denna låt verkade glädja övriga åhörare något enormt, men själv hade jag hellre hört mer än bara en vers var av "Catch the rainbow" och "Temple of the king". Dio har en röst som kommer till sin rätt både i hårdare och lugnare låtar, och det hade varit roligt att någon gång få mer av den senare varan, för det är i de lugna partierna man verkligen kan höra vilken fantastisk stämma 64-åringen fortfarande besitter. Antar att det inte blir någon unplugged-turné/skiva i den närmaste framtiden?

Försökte flera gånger, men bättre bild än denna lyckades jag tyvärr inte ta med min mobilkamera:

Och här ett foto på storbildskärmen med närbild på Ronnie James:

(mannen som vinkar på bilden kan möjligen vara en festivalarbetare som inte är så glad över att jag tar foto då detta var förbjudet...)

Övriga höjdpunkter på festivalen var

In Flames - spelade många gamla låtar som föll mig i smaken,

Within Temptation - låten "Mother Earth"; sångerskan Sharon's dans och korsett som i kombination gav upphov till någon typ av publikfrieri - ni som har sett dem live (förmodligen ingen som läser detta) vet kanske vad jag talar om,

samt Dragonforce - alla i bandet (utom trummisen) sprang omkring på scenen och var ganska roliga att se på, även om musiken/ljudet inte var något speciellt.

Eftersom jag såg Dio som festivalens riktiga headliner, och vi båda var mycket trötta bestämde vi oss för att strunta i söndagens avslutande band, Slayer (fast det hade varit lite kul att se) och bege oss hemåt tidigt. På väg ut tog jag denna lite "arty" (?) bild:

Kort sammanfattning av lördagen

Vi var i Ikebukuro: Bodde där några där när jag turistade i Tokyo för två år sen, så det var en liten nostalgitripp och aha-upplevelse ("det var ju där som jag köpte X, gjorde Y", osv). Inget besök till Ikebukuro West Gate park (eller Ikebukuro Nishiguchi Kouen, som den egentligen heter) den här gången (det får bli nästa gång), men väl till Sunshine Kokusai Suizokukan, där olika fiskar och vattendjur kunde bockas av, till exampel den här fulingen:
Och de här:
Sen åt vi Oomuraisu (och fick magont på kuppen)
Magen mådde inte direkt bättre efter denna cinnamon Shuu keeki:

Julstämning

Vem behöver känna hemlängtan när man kan hitta Anna's Pepparkakor på den lokala mataffären?

Vinprovning i Katsunuma, Yamanashi-ken

Jag och N var i Katsuma i Yamanashi-ken (på andra sidan Fuji-san) i helgen och provade vin på Château Mercian. Långt uppe i bergen tror man ju att det ska vara ganska kyligt och därmed inte passande för vinodling, men det är visst stora temperaturskillnader där, med kalla vintrar och varma somrar.

Först var vi på ett muséum där man kunde se gamla vintunnor och en gammal vinkällare med vin från 1800-talet.

Sen begav vi oss till vinprovningen! För ungefär en hundralapp i svenska pengar fick man en liten kopp som man tog med sig ner i källaren och kunde där prova så mycket vin man ville. Jag blev lite lullig av allt vin jag var tvungen att dricka för att hitta något bra. Själv föredrar jag lite tyngre vin, men det är populäre med sött vin i Japan, så det var inte så lätt att hitta någon sort som föll mig i smaken. En flaska rött och en flaska vitt blev det i alla fall.Eftersom N-chan körde så kunde hon tyvärr inte dricka något vin, vilket gjorde henne något besviken. Hon hade visst inte tänkt på detta faktum när hon först kom på idén att vi skulle åka hit. Nästa gång får vi väl åka tåg (eller så får jag skaffa japanskt körkort...) Jag erbjöd att avhålla mig från vindrickande i sympati men hon tyckte absolut att jag skulle dricka en massa vin, och det var jag inte sen att gå med på.

Har aldrig varit förtjust i vindruvor tidigare, men där den söta smaken på japanskt vin är till nackdel för mig var de söta vindruvorna en desto trevligare bekantskap. Var inte så sugen på att plocka vindruvor, men det är absolut inget jag ångrar. Vi plockade själva vindruvor av fyra sorter. De jag gillade mest var den mörka varianten som jag av någon anledning sällan provat tidigare. Fick med mig en klase som present till dem på lab också. När vi plockade druvorna fick vi gå hukande fram under ett lågt "tak" av vinbuskar: