2011 års bästa skivor

2012 års första månad är snart över när jag nu sentomsider lyckas publicera min slutgiltiga lista på 2011 års bästa skivor. Många kandidatskivor hade missats, glömts och utkommit sent på året så det har varit en hektisk tid de senaste månaderna med att lyssna in sig på och rangordna årets skivsläpp. Ordningen kan ju aldrig bli helt som hugget i sten men med den här listan är jag så nöjd som jag kan bli.

Först några ord om ett par skivor som av olika skäl inte tog sig in på listan men som ändå är värda att nämnas:

Den hade för kort speltid för att inkluderas på listan, men My Dying Bride’s EP The Barghest O’ Whitby, som består av en enda 25 minuter lång låt (om en demonisk hund) är definitivt en trevlig återgång till form efter den något ojämna For Lies I Sire. Där nämnda LP på sina ställen förgäves försökte låta som The Angel And The Dark River lyckas The Barghest bättre i sin ambition att låta som ett mellanting mellan bandets debut och Turn Loose The Swans, även om dessa mästerverks nivåer självklart inte nås. Om nästa fullängdare går i samma stil kan det vara det bästa bandet har gjort sedan Songs Of Darkness, Words of Light från 2004.

Liksom för MDB så bådar EP:n Lucem Ferre med svenska Year Of The Goat gott inför den fullängdare som ska komma under 2012. Ockult, mörk 70-talsprog med klassisk hårdrocksinfluenser som tilltalade mig betydligt mer än de hyllade Devil’s Blood som har en liknande musikalisk stil. Pricken över i:et är Thomas Erikssons (även i utmärkta doom-bandet Griftegård) fantastiska sång.

Några andra skivor som precis hamnade utanför topp-15 var Vallenfyre ’s A Fragile King (skön oldschool doom/death av Paradise Lost’s Gregor Mackintosh) och Mournful Congregation’s The Book of Kings som stundtals bjöd på storslagen funeral doom.

Då kan vi ge oss in på själva listan. Vi börjar nerifrån, från plats 15 och uppåt:

15. Battle Beast – Steel
Det är svårt att värja sig mot dessa finnars ungdomliga entusiasm och kärlek till melodisk 80-talsmetal. Musiken ligger någonstans mellan klassiska Accept (riff och körer) och Dio (riff), dock med en stor skopa käck power metal och nördiga texter (vissa inspirerade av mangan/animeserien Berserk) som gör att bandet blir lite av ett ”guilty pleasure”. Den kraftfulla och vibratofyllda sången från frontkvinnan Nitte är ett av bandets stora plus.

Låttips: The band of the hawk


14. Uncle Acid & The Deadbeats - Blood Lust
Jag verkar ha en svag punkt för kvinnlig sång över tunga Sabbath-riff. Uncle Acid & The Deadbeats svänger dessutom så det står härliga till med sin ockulta 70-talsrock.

Låttips: Over and over again






13. Septicflesh – The Great Mass
Storslaget, mörkt, symfoniskt, brutalt, groteskt och melodiskt. De grekiska extremmetall-veteranerna har fått något av en ny vår på senare år. Bandets aggressivare låtar i all ära, men de hade gärna fått bjuda på fler låtar i stil med episka ”Therianthropy” och ”A great mass of death”.

Låttips: Therianthropy




12. Symphony X – Iconoclast
Symphony X följer upp starka Paradise Lost (albumet, inte bandet) med ännu en tung, teknisk och melodisk platta som är fruktansvärt kompetent framförd och skriven, och som är en njutning att höra på men inte riktigt sätter sig på det sätt som deras äldre skivor – och bäst är trots allt den vackra ”When all is lost” som är den låt som mest påminner om bandets klassiker från slutet av 90-talet.

Låttips: When all is lost



11. Hell – Human Remains
Stark comeback/debut av dessa brittiska åldermän som bjuder på en uppsjö av riff och låtidéer som på något sett lyckas vara både traditionella och nyskapande på samma gång. David Bower’s teatraliska sång ger bandet ytterligare en dimension, även om han kanske skulle testa att sjunga rakare (som på plattans bästa låt, ”The Quest”) lite mer. Hade bandet dragit ner på mellanspelen och tagit bort några låtar så hade skivan hamnat högre upp. Nu känns den lite mastig att lyssna på från början till slut.

Låttips: The Quest

10. Primordial - Redemption At The Puritans Hand
Primordial är ett band jag försökte ta till mig redan för tio år sedan utan att lyckas, men med denna skiva har jag äntligen börjat greppa irländarnas storhet. Deras minimalistiska stil blir lite entonig mot slutet av plattan, men med hiten ”Lain with the wolf”, episka ”Bloodied yet unbound” och halvballaden ”The mouth of Judas” visar bandet sina låtskrivarkvalitéer. Sångaren Alan Nemtheanga fascinerar och trollbinder med sin sång och sina texter.

Låttips: Lain with the wolf

9. Portrait - Crimen Laesae Majestatis Divinae
En traditionell, hård och satanisk metalskiva full av riff och melodier som framförallt växer under andra halvan. Mercyful Fate är ett namn som självklart dyker upp som influens (inte minst p g a sången), men till danskarna kan man även lägga t ex Fates Warning och Dissection

Låttips: The Nightcomers





8. Orchid – Capricorn
Det är inte ovanligt att ett retrodoomband har en gitarrist som spelar som Iommi och en sångare som sjunger som Ozzy, men Orchid har dessutom en trummis som spelar så där jazzigt som Bill Ward och basisten spelar sköna basgångar i typisk Butler-stil. Att lyssna på den här skivan är som att leka ”spot the Sabbath riff”. När bandet t o m bjuder på nästintill plagiat av ”Planet Caravan” i ”Albatross” går det lite för långt, men trots brist på egenart så kapitulerar jag ändå då detta är väldigt kompetent och stilriktigt framfört.

Låttips: Masters of it all

7. Arch/Matheos – Sympathetic Resonance
Årets progressiva metallskiva. John Arch sjunger lika bra som han gjorde då dessa herrar spelade tillsammans i Fates Warning för över 25 år sen. Musiken låter förvisso inte alls som Awaken The Guardian – detta är modern, teknisk metal som är betydligt tyngre än Fates Warning då det begav sig – men Arch’s sångmelodier är lika genialiska som förr.

Låttips: Any given day (strangers like me)



6. Riot – Immortal Soul
Veteranerna i Riot visar var skåpet ska stå med årets powermetal-rökare! Från öppnande energiknippet ”Riot” till avslutande ”Echoes” bjuds det på det ena melodiösa örhänget efter det andra, sköna gitarrmelodier och fantastisk sång av Tony Moore. Tyvärr gick bandets ledare Mark Reale tragiskt bort för bara några dagar sedan.

Låttips: Riot



5. While Heaven Wept – Fear Of Infinity
Var först lite tveksam men efter många lyssningar under året som gått tycker jag nog t o m att detta är bättre än föregångaren Vast Oceans Lachrymose (stilen här påminner förvisso mer om förr-förra albumet Of Empires Forlorn) . Det bjuds på allt från blastbeats via episk doom till vackra ballader. Tom Phillips kan konsten att skriva riff och melodier som verkligen bjuder in till att sjungas med i, och det är inte så vanligt inom metal nuförtiden.

Låttips: Obsessions now effigies


4. 40 Watt Sun - Inside Room
Nivån som Patrick Walker satte med Warning's svanesång "Watching From A Distance" nås inte på långa vägar, men Walker’s personliga texter och känslosamma sång är fortfarande väldigt egenartade och bra. En gedigen skiva som med "Restless" bjuder på åtminstone en fullpoängare.

Låttips: Restless




3. Krux - III: He Who Sleeps Amongst The Stars
Trots att Death Magic Doom var det bästa Candlemass gjort på länge så verkar det ändå som att Leif Edling sparar sitt bästa material till detta sidoprojekt. Med episka "Prince Azaar and the Invisible Pagoda" - en låt som stundtals för tankarna till Candlemass klassiska debutplatta - i spetsen bjuds det på tung och svängig doom i yppersta klass. Krux II var riktigt bra men detta kan vara bandets hittills bästa.

Låttips: Prince Azaar and the invisible pagoda


2. Argus - Boldly Stride The Doomed
Precis som jag anade så var detta en "grower" som alltså vandrat ända upp till andraplatsen. Helgjuten skiva med ett band som är tunga och doomiga men samtidigt energiskt dynamiska. En fröjd att lyssna på som fan av både episk doom och NWOBHM!

Låttips: Durendal





1. Blood Ceremony - Living with the Ancients
Blood Ceremony är den ockulta retrovågens kronjuveler. Panflöjt, underbart orgelspel och Iommi-riff med Alia O'Briens väna stämma som grädden på moset gjorde detta till 2011 års bästa skiva.

Låttips: Night of augury