Den röda porten

Eftersom jag gick tidigt från lab idag för hämta ut mitt Alien Registration Card (ett måste att skaffa om man befinner sig i Japan längre än 3 månader) var det för ovanlighetens skull dagsljus när jag lämnade Toudai. Så då passade jag på att ta en rundtur på kampus och bl a ta ett foto på Akamon (den röda porten), ett av Tokyo Universitets berömda sites.


Det verkar som om det varit någon form av examensceremoni idag, för jag såg många familjer, pensionärer samt studenter i studenthatt. Att jag inte var ensam om att plocka fram kameran gjorde att jag vågade ta kort på mitt eget universitet.
Lite fånigt kändes det ändå, eftersom det är min arbetsplats. Jag menar, det är ju samma sak som om jag skulle ta kort på GU:s lejonflankerade huvudbyggnad.

Så här ser Koutou-ku:s stadshus (eller vad man ska kalla det), där jag hämtade ut mitt Alien Registration Card, ut förresten:

ipod-accessories

I helgen köpte jag ett par hörlurar till min ipod och idag köpte jag ett praktiskt fodral på Yodobashi Kamera i Shinjuku.

Det var förresten värsta skyfallet idag (det har inte lättat upp ännu), jag var alldeles genomblöt när jag kom hem trots paraply. Regn från alla riktningar, gör mig lite Göteborgsnostalgisk...

[dagens soundtrack: Luna Sea - "Wish"]

Sumidagawa by night

När jag väntade på att N-chan skulle komma hit i fredags kväll/natt tog jag en promenad längs Sumida-floden här intill. Väldigt fint med alla upplysta fönster i höghusen, och belysningen vid flodkanten - rena julafton mitt i september. Inte direkt en vy man ser hemma i Sverige.
Det var så trevligt att jag gick ända till nästa tunnelbanestation (Tsukishima), och fick lite bråttom tillbaka för att hinna möta N-chan vid Exit 3 vid MonzenNakachou-eki.

Så här ser ungefär samma vy ut i dagsljus förresten:

Apropå nattvyer från Tokyo, här är en bild på Rainbow Bridge tagen från Tokyo Decks, stort shopping-/nöjescenter i Odaiba:

På nämnda Tokyo Decks restaurangvåning åt vi middag på en indisk restaurang, gott men en aning kyligt där vi satt i den väl tilltagna havsbrisen på utomhusavdelningen. Kanske första gången jag frusit sedan jag kom hit för ganska exakt en månad sen.

Min sängkamrat

Vi åkte till Odaiba i helgen och gjorde ett besök på Cats Livin, en sorts "inomhuskattpark" där man kan klappa och leka med katter av de olika slag. Eftersom min flickvän känner sig ensam om hon inte får vara med sina katter var detta ett givet besök för att bota hennes kattabstinens.


Som substitut för sina egna tre katter köpte hon en katt-nalle som hon kan ha när hon kommer hit på besök. Eftersom hon inte kan släpa på nallen varje gång hon åker fram och tillbaka hit (och dessutom skulle den inte klara många dar utan att bli rejält sönderklöst hemma hos henne) lämnade hon den här hos mig.
Så tills hon kommer hit igen nästa helg får är denna kattnalle min sängkamrat.

Köpte en ipod

Eftersom den var åtminstone 500 spän billigare i Japan än i Sverige så passade jag på att köpa en ipod (30GB-varianten) på Applestore i Ginza idag efter jobbet.

Jag har faktiskt aldrig ägt en mp3-spelare tidigare, vilket inte beror på att jag inte lyssnar mycket på musik, tvärtom. Har helt enkelt tyckt att det räckt att lyssna på stereon där hemma.
Fast nu inser jag att det inte är så dumt att ständigt ha åtminstone halva skivsamlingen med sig. Hade varit praktiskt på flyget hit om inte annat.

Risken för utbrott av spontan headbanging i tunnelbanan när man lyssnar på riktigt bra musik (som doom-gotharna My Dying Bride, i denna stund) på ipod:en är dock stor, något jag måste se upp med.

Det var förresten ganska kul att återse Ginza igen efter två år. Inte för att det finns så många affärer som jag skulle ha råd med /vilja köpa något i, men jag gillar känslan att gå på gatorna där och omges av neonupplysta skyskrapor och exklusiva butiker. Ginza är helt enkelt en klassisk Tokyo-stadsdel, liksom Shibuya, Akihabara, Ikebukuro (klassisk för mig pga att jag bodde där en vecka och för höjdarserien Ikebukuro West Gate Park om inte annat).

Fast sen kan det vara skönt att komma hem till relativt lugna och nedtonade (för att vara centrala Tokyo) Monzen-Nakacho igen.

En regnig helg i Shizuoka

Var och hälsade på flickvännen i Shizuoka i helgen. Det regnade nästan hela tiden, så det blev mest att stanna inne och ta det lugnt samt någon kortare bilutflykt. På lördagen åkte vi till Shizuoka Prefectural Museum (tredje gången för mig). Främst var vi där för att se på den nya utställningen om Nascakulturen i Sydamerika (var inte så bekant med namnet, men det är de som gjort de sk Nascalinjerna, stora bilder i marken av ödlor och fåglar, mm), men där fick man inte ta bilder, så jag bifogar en bild från den permanenta utställningen av Auguste Rodins skulpturer. Verket på bilden är "Helvetesporten".

Det blev även en del tid att mysa med flickvännens tre katter, först Ranpo (döpt efter en av min flickväns favoritförfattare). Väldigt mjuk, tjock och kelig. Här ligger han och sover i N-chan's säng. Finns inget sötare och mer oskyldigt än Ranpos storögda ansikte (som dock inte syns här).


Och så de två andra, ibland lika som bär - eller fiskar, om man ska gå efter namnen:
Maguro (=tonfisk) och Saba (=makrill)
Eller var det tvärtom?
Deras peronligheter är dock helt skilda. Saba är gammelkatten som ofta ligger och sover i tvättkorgen och som gärna blir kramad, medan Maguro är yngst av de tre, ibland lite tillbakadragen, dock inte när det gäller mat, då är han framme och tigger direkt.


Båda kör en indiepop-variant - titta absolut inte in i kameran...

En vanlig dag

De första 1-2 veckornas vardagar har alla följt ett ganska likartat mönster:

kl 7-8 Klockan väcker mig, jag är mycket trött. Uppstigning, dusch, frukost (oftast toast och yoghurt)
kl 8-9 Lämnar lägenheten, tar Tokyo Metro till Toudai. Resan tar ca 45 minuter.
kl 9-10 Framme på lab
kl 10 Tre dagar av fem är det någon typ av möte på förmiddagen.
kl 12 Lunch på någon restaurang i närheten av Toudai tillsammans med övriga medlemmar i min forskargrupp. Hittills har det varit många olika specialiteter - soba, unagi (ål), baked salmon, etc.
kl 13 Tillbaka på labb. Hittils har jag mest läst olika vetenskapliga artiklar och förberett framtida experiment.
kl 16 Brukar ta en tur till universitetets konbini (=convenient store) och köpa godis eller en burk kall kaffedryck (se bild).
kl 19 Beger mig hemåt
kl 20 Kanske går jag till affären, tvättar eller gör annat nödvändigt.
kl 20-21 Kvällsmat, disk, städning
kl 21 TV, internet, chat med N-chan
kl 23 Avslutar chat med N-chan, ser lite TV, tandborstning, läser bok
kl 24-01 Släcker och somnar

Och så börjar det om igen...

Apropå bilden ovan. Jag har olikt de flesta japaner inte insett tjusningen med kallt té på flaska som är väldigt populärt här. Tycker det smakar illa rent ut sagt. Däremot har jag tagit aisukoohii (kall kaffedryck) i burkformat eller PET-flaska till mitt hjärta. Helst ska det vara någon lattevariant, men det är inte tvunget.

Förra helgen (igen)

Nu har det gått en vecka sen sist, så då kanske det är dags att sammanfatta ännu en helgs aktiviteter.
I fredags kom flickvännen hit till Tokyo, en dag tidigare eftersom hon var orolig för mig då jag blivit förkyld. En hel påse med hemlagad mat hade hon med sig. Det räcker till många middagar framöver. Det var både koreanskt (kimuchi), franskt (ratatouille) och japanskt (karee).
Tack så mycket, N-chan! Idag blev det karee raisu ala N när jag kom hem från jobbet, inte dumt alls!
(jag vet, det blir mycket kareeraisu för min del, men man kan inte jämföra 100-yen-kareen med hemlagat)

Som vanligt blir det sovmorgon och mycket mys när vi är tillsammans, vilket brukar resultera i att vi sällan hinner göra så mycket på dagarna, men vi hann iaf med ett besök på Edo Tokyo Museum på lördagen.

Det är helt enkelt en utställning med rekonstruktioner och föremål från Tokyo från 1600-talet fram till idag. Tack vare min kunniga guide till flickvän kan jag ta till mig mycket kunskap som jag helt skulle missa om jag åkt dit ensam (även om det här muséet till skillnad från många andra i Japan hade ganska bra informationsskyltar på engelska).

På kvällen blev det Yakiniku, något som vi båda tycker mycket om. "Gyuukaku" (牛角) heter stället. Här finns det alla typer av kött man kan tänka sig och många fler. Min favorit är utan tvekan "Harami" (på bilden ser det inte så aptitretande ut, men jag lovar att det var gott).

I söndags var det sådär outhärdligt varmt, så vi höll oss inne så länge som möjligt. Lunch blev det dock, på "Freshness Burger". N-chan åt fiskburgare och jag tog Teriyaki Chicken. Riktigt gott!

Senare begav vi oss till en klubb sydväst om Shibuya för att avnjuta lite melodisk dödsmetall av göteborgskt snitt, dvs Dark Tranquility. Ett band som kommer från samma stad som jag själv, men som av jag någon anledning aldrig sett live förut.

Det blev min första riktiga hårdrockskonsert i Japan, och nu förstår jag varför alla band vill komma hit och spela. Fansen är väldigt väldigt entusiastiska (särskilt jämfört med svenska fans som är kända för att ge ett ganska svalt mottagande, även om det finns undantag såklart). När vi kom till lokalen ar det väldigt lugnt. Och inte en cigarettfimp eller ett ölglas på golvet. I Sverige brukar golvet var täckt av trasiga plastmuggar mot slutet av en spelning. Alla ser propra ut, som vilka vanliga japaner som helst (eftersom det var söndag var det tyvärr inga salarymen med slips och kostym i publiken).

Lugnt var det ja, ända tills bandet kommer på scen, då blir alla som galna och rusar längst fram till scenkanten. I Sverige kanske 20% ger ett sådant varmt motagande, men här var nästan alla extremt entusiastiska. Visserligen var det en liten lokal, men det ska visst vara likadant vid större konserter. Och alla sjunger med och höjer armarna i luften. Mycket imponerande!

Men varför de inte använder öronproppar på japanska spelningar förstår jag inte, vem vill förstöra sin hörsel frivilligt? Kanske var det lite lägre volym än i Sverige, men jag var ganska säker på att jag skulle vara halvdöv i en vecka efteråt. Nu blev det som tur var inte så, men när jag ska på inomhushårdrocksfestival med N-chan i oktober måste jag nog införskaffa öronproppar.

Som avlutning på ett inlägg som fått lite av ett mat-tema: mitt älskade Mister Donut! Den finns alldeles bredvid uppgången från tunnelbanestationen, så risken att man lockas in dit ofta är ganska stor. Vi var och köpte donuts både på fredagskvällen och efter spelningen. Här är fredagens skörd:

Förra helgen

Eftersom jag är hemma från jobbet pga förkylning och därmed har lite tid över passar jag på att kompensera de senaste dagarnas brist på inlägg med en sammanfattning av förra helgens aktiviteter.

Sent i fredags kväll tog jag sista Shinkansentåget till min flickväns hem.
I lördags åkte vi till ett gemensamt favoritställe, som N-chan introducerade mig till för snart ett år sen: 富士国際花園　(typ "Fujis Internationella botaniska trädgård")
Där kan man förutom en massa blommor se ugglor av alla tänkbara sorter. Det var även en "uggle-show" där man fick reda på det ena och det andra.

Dessutom finns det emus, änder och en stor inhägnad där man kan mata olika fåglar. Förra gången följde jag med N-chan in i inhägnaden, men eftersom förra besökets erfarenhet av att bli antastad av fåglar, inklusive klor som borrar in i axlar, inte var något jag ville upprepa frivilligt stannade jag utanför när N-chan gick in den här gången.
Nej, då föredrar jag att studera alla fina ugglor från ett säkert avstånd. Visst är den här lille rackaren söt:

På lördag begav vi oss till Numazu Villa Park, där ett sommarhus som tidigare användes av den befintlige kejsarens tre företrädare Meiji, Taisho och Showa, nu är öppet för allmänheten att beskåda.

Så här kunde det se ut där inne:

Efter detta hade vi tänkt oss ett lättare fika på ett närbeläget indiskt kafé, men det visade sig att det till skillnad från dessert-portionerna under lunchtid, då N-chan varit där tidigare, var ganska rejäla portioner som presenterades. Det hade räckt med glass/pudding/jelly-kreationen på bilden nedan, men dessutom tryckte jag i mig en mastig kaffe/soda (udda kombination som kanske inte var så lyckad) så jag var ganska mätt efteråt.

[dagens soundtrack: The 3rd and the Mortal - Tears Laid in Earth]

Kansai vs Tokyo

En (totalt meningslös) liten jämförelse mellan min tid i Kansai (norra delen av Osaka-shi mer specifikt) våren 2004 och min nuvarande tillvaro i Tokyo

År: 2004 - 2006
Stad: Osaka - Tokyo
Boende: Seminar House 1/3, homestay 14:e våningen - möblerad lägenhet Sakura House bottenvåning
Universitet: Kansai gaidai University - University of Tokyo
Tåg: Keihan Line - Tokyo Metro
Flod: Yodogawa - Sumidagawa
Rulltrappa: håll till höger - håll till vänster
Nöje: Jambo Karaoke - se på TV (än så länge), åka till Home Center med N-chan
Lunch: i skolmatsalen - olika traditionella restauranger i närheten av Toudai
Shopping: Book-off - 100￥Shop

Apropå jämförelser mellan Kansai och Tokyo, kom på att av de där melodislingorna som spelas vid övergångsställen när det blivit grön gubbe, och som är vanliga åtminstone i Nara och där jag bodde i Osaka, har jag inte hört en enda i Tokyo än så länge. Kanske finns de inte alls i Tokyo eller så råkar det bara vara så i mitt grannskap.

おめでとうございます

Medan jag låg och vilade för att kurera min förkylning födde japanska prinsessan Kiko en pojke (kejsar Akihitos första barnbarn av manligt kön). Då kan många japanska traditionalister andas ut, eftersom den manliga tronföljden tycks ha säkrats för ett tag fram över. Den nyfödda pojken kommer vara den tredje i tronföljden efter kronprins Naruhito och pojkens far, prins Akishino.

Jag tycker dock det är lite synd att det blev en pojke, hade sett fram emot den första kvinnan på kejsartronen på över tusen år...
Kanske är en viss N-chan också lite besviken, "fan" som hon är av Nara-eran på 700-talet, då kvinnliga kejsare (vet inte om man kallar dem kejsarinnor i Japan) inte var alls ovanligt.

風邪ひいてしまった

Igår vaknade jag med en konstig känsla i halsen och igår kväll stod det klart att jag drabbats av en förkylning, förmodligen framkallad av de stora temperaturförändringar som den japanska sommaren innebär. Ena stunden är man ute i den stekheta solen och sen är man nere i tunnelbanan och blir nedkyld av luftkonditioneringen där, så det är inte konstigt att man blir förkyld.

Pga en irriterande rinnande näsa köpte jag förkylningmedicin på hemvägen från jobbet. Det stod en massa information på paketet men inget om hur man inmundigar själva medicinen. När jag öppnade paketet såg jag att det var i någon form av pulver, så jag antog att man skulle lösa upp det i vatten. Men det bildades bara ett sediment på botten av glaset, så istället hällde jag i mig pulvret som det var och svalde med vatten. Sen berättade N-chan att det visst inte finns några vattenlösliga tabletter i Japan.

Ännu en liten, men ändå fascinerande, skillnad mellan Sverige och Japan.