1. Griftegård - Solemn-Sacred-SevereSå här ska en doom-sten dras! Svenska Griftegård bjuder på renodlad doom - utan onödiga influenser från andra genrer - och årets enda riktigt helgjutna platta. Fet produktion, låtar med tunga långsamma gitarrer, skön sakral stämning och storartad sång av frontmannen Thomas Eriksson. Mäktigt!
2. While Heaven Wept - Vast Oceans LachrymoseEn platta som växt med varje lyssning. På förra plattan började 80-tals-hårdrocksinfluenserna märkas, och här kommer de i full blom. Man hör både senare Scorpions (!) (framförallt i "Vessel") och Yngwie Malsmsteen som han lät under 90-talet. Samtidigt har de sina episka doomrötter kvar, vilket ger ett väldigt unikt sound. De låter helt enkelt mest som While Heaven Wept. Mycket bra insatser från nye sångaren Rain.
3. Candlemass - Death Magic DoomTrodde inte de hade det i sig - men det här är faktiskt (som många har sagt) deras bästa plattan sen Nightfall. Mycket Metal men de gör också rätt för doom-epitetet för första gången på länge. Öppnar otroligt starkt med rökaren "If I Ever Die" och fortsätter i nästan samma klass ända till slutet. Hade hela skivan hållt samma klass som de första fem låtarna hade detta varit årets platta.
4. My Dying Bride - For Lies I SireFiolen är tillbaka! Och därmed även en hel del kopplingar till eran runt Angel and the Dark River och kanske ännu mer Like Gods of the Sun. Ändå är det först mot slutet, med låtar som "Santuario De Sangue" och "A Chapter In Loathing", som det blir riktigt bra. Lite bättre än förra plattan, men för ojämn för att nå upp till andra av deras senare plattor som The Dreadful Hours eller Songs Of Darkness Words of Light.
5. Heaven And Hell - The Devil You KnowHade gärna satt den här skivan högre upp på listan, och var väldigt imponerad till en början, men snart framgår det att bortsett från den otrolig öppningen med "Atom and Evil", "Fear" och "Bible Black", samt avslutande "Breaking Into Heaven" så är det mest transportsträcka tyvärr. Fast med ovan nämnda låtar visar Dio, Iommi och de andra att de fortfarande kan skriva riktigt bra musik.
6. The Gathering - The West Pole
En positiv överraskning. Trots (eller kanske tack vare) Annekes avhopp så lyckas de göra sin bästa skiva sen "If_The_Else". Nya sångerskan gör ett stabilt jobb men det är klart att det inte går att komma i närheten av föregångaren. Annekes projekt Aqua de Annique (vars nya platta förmodligen hade kunnat slå sig in på listan om jag bara hade fått tag på den) ligger fortfarande några steg före.
En positiv överraskning. Trots (eller kanske tack vare) Annekes avhopp så lyckas de göra sin bästa skiva sen "If_The_Else". Nya sångerskan gör ett stabilt jobb men det är klart att det inte går att komma i närheten av föregångaren. Annekes projekt Aqua de Annique (vars nya platta förmodligen hade kunnat slå sig in på listan om jag bara hade fått tag på den) ligger fortfarande några steg före.
...och där är listan slut. Ännu ett år som inte lyckades uppbringa ens tio plattor som är värdiga en topplista. Kanske beror det på att jag inte lyssnat på tillräckligt mycket ny musik.
Nya Katatonia hade kanske också kunnat vara med på listan - "Night Is The New Day" verkade lovande tills jag insåg att jag egentligen bara gillade sista låten på skivan och att resten till största delen låter som de har gjort på de två föregående skivorna. Vet inte varför de tappade de underbara melodier som förgyllde deras musik från Dance of December Souls till Last Fair Deal Gone Down.
Återkommer med en lista på 00-talets bästa plattor, om jag lyckas få tillräckligt med fritid för att lyckas fixa det projektet. Bör då få ihop minst tio skivor i alla fall.
