Bambino!

Just nu går dramaserien "Bambino!" på TV på onsdagskvällar. Handlar kort om tillvaron på en italiensk restaurang i Roppongi, Tokyo. För mer info ta en titt på min kompis blogginlägg om serien.

Har själv inte sett ett enda helt avsnitt, men jag brukar komma in halvvägs när jag kommer hem och sätter på TV:n runt halv elva på kvällen. Är inte något större fan av serien, men det är roligt att den utspelas i det moderna och utlänningstäta Roppongi fast själva byggnaden (eller fasaden rättare sagt) som ska föreställa seriens restaurang ligger alldeles runt hörnet från min bostad i Monzennakachou, en stadsdel med gammal-Tokyokänsla som är något av motsatsen till Roppongi.

(ni som kan japanska, lägg märke till fejk-Roppongi 8 choume-skylten på bilden ovan)

Häromkvällen hade det samlats en hel del folk vid nämnda husfasad, och det visade sig att det pågick inspelning av utomhusscener till serien. Jag och flickvännen anslöt till åskådarna och tog lite bilder (fast jag blev sedan tillsagd av någon produktionsassistent att sluta med det). Hann dock göra en liten film, och vem fick jag med på rörliga bilder om inte Jun Matsumoto, seriens huvudrollsinnehavare och en av Japans mest populära (?) idoler (är medlem i pojkbandet Arashi)/TV-dramaskådespelare.

Den filmen lägger jag inte upp här dock, med risk att bli stämd av Matsumotos agentur som, enligt min flickvän, likt Disney stämmer folk till höger och vänster om de får minsta tillfälle.

Musiktips: Tommy Heavenly

Förra veckan (nu är jag nästan botad) hade jag "Heavy Starry Chain" med Tommy Heavenly6 (AKA Tommy February6 AKA Tomoko Kawase från The Brilliant Green) i huvudet och ipod-hörlurarna mest hela tiden:




Vare sig hon kör med lite distade gitarrer och goth-image som Tommy Heavenly, någon sorts 80-talssynthpop som Tommy February eller 90-talsBritpop i The Brilliant Green så är det alltid samma sköna popmelodier som står i centrum.

Lika bra att ta med ett klipp med Tommy February ("Je t'aime je t'aime" försvann från Youtube, så här kommer den första videon jag såg med Tommy F - "Kiss One More Time"):



...och The Brilliant Green:
(här försvann också den gamla videon, så då lägger vi in den här finstämda låten "Forever to Me")

En kort reflektion

Jag är trött och vill sova efter en lång dag och knappt någon sömn igår kväll pga förberedelser för dagens möte. Sitter och nickar till framför min Laptop.
Men alla är sådana arbetsnarkomaner här och jag vill inte alienera mig ytterligare genom att gå hem tidigt (klockan är iofs 20.30).
Vet inte vad som är normalt längre.
Att kombinationen Forskning och Japan inte är för den late visste jag ju om...

[Edit]
Sitter nästan och hoppas att japanen som jobbar från 9 på morgonen till 2 på natten varje dag ska trilla omkull av överarbete och stress, men dom gör ju bara inte det, de bara fortsätter år efter år. Otroligt.

(Ignorera detta, jag är bara trött och sur på min egen otillräcklighet som forskare)