I helgen

I lördags åt vi på en av våra favoritrestauranger - Sofia i Shiodome som likt namnet antyder bjuder på bulgarisk mat. Mycket yoghurtbaserat vilket gör att det påminner en del om grekiskt. Deras bulgariska köttbullsrätt är precis vad jag som annars tycker det är alldeles för dåligt med kött och gräddig sås på japanska restauranger behöver. Fast lite mer grönsaker än ett salladsblad och en liten tomat hade kanske varit bra.

Inga bilder från Sofia, men dock från två kor vi stötte på på vägen mellan Shiodome och Marunouchi i centrala (om det nu finns något centrum) Tokyo...
Och varför skulle vi till Marunouchi - jo, för att äta på ett annat favoritställe - glassbaren (?) Cold Stone Creamery, som finns på några ställen runt om i Tokyo. Den här gången blev det favoriten "Breathless Boston Creampie" med vaniljglass, grädde, chokladfudge och sockerkaka. Nästan gång ska jag nog testa deras "Apple Pie A la Coldstone". Sjukt gott och ohälsosamt!
Det är ett ganska speciellt ställe. De anställda har en tendens att brista ut i sånger ur olika Disneyfilmer allt som ofta. Dessutom spelade de "Number of the Beast" med Iron Maiden i högtalarna precis då vi anlände - mycket surrealistiskt.

Breathles Boston Creampie i mediumstorlek och med tillvalt (kostar 50 yen extra) chokladdoppat rån;
På väg hem: Underjordspassagen mellan Marunouchi building och Tokyo Station:

I nyårshelgen när jag var på besök i flickvännen hus "på landet" åt vi 鍋 ("nabe"), i hela tre dagar - först den berömda sukiyaki (där man doppar köttet i vispat rått ägg), sedan den nästan lika berömda shabu shabu i två dagar, en dag med sesamsås och nästa dag en koreansk kimuchi-variant.

Vad är då nabe? Nabe (eller nabemono) är helt enkelt en gryta som lagas direkt på matbordet på en portabel kokplatta där man lägger i ingredienserna (finskuret kött, olika svampar, salladskål, purjolök, köttbullar, fisk, whatever) allt eftersom man äter och som gärna delas i goda vänners lag, ofta under årets kallare hälft.

Eftersom både flickvännen och jag tycker mycket om nabe så insåg vi att vi ville äta det även när hon kommer till Tokyo - så i söndags gjorde vi slag i saken och köpte en elektriskt uppvärmd nabe (det finns gasdrivna också) för motavarande 180 kronor på den närliggande livsmedelsbutiken och invigde den redan samma kväll:

Det blev favoriten shabu-shabu (namnet kommer från ljudet som uppkommer då man för det tunt skurna köttet fram och tillbaka i den kokande grytan) med goma(senapsfrö)-sås.

Det är mycket gott att äta med ris också, men tyvärr glömde jag att köpa ris den här gången.

Eftersom vi saknade skålar i rätt nabe-storlek blev det inköp av två sådana för ca 6 kronor styck på 100-yen-shop - en svart:

...och en röd:

Det blev gryta i måndags också. Vi hade "shin-nen-kai" (nyårsfest - i Japan firar man både i slutet av året och när det nya året börjat) med forskargruppen inklusive professorn. Det blev fint värre med Chanko-gryta (den mat som sumobrottare äter för att bli stora och starka) i Ryogoku, Tokyos sumobrottarcentrum.

Först kom en skål med sashimi och lite annat som jag inte vet vad det är:

Sen var det en rätt som bestod av lax med något potatisbaserat ovanpå, ingefära och en gurkbesläktad grönsak med senap (den var stark!):

Den här gigantiska skaldjurstingesten (skalet var ca 20 cm i diameter) antar jag är något typ av ostron? Är inte så hemma på den här typen av mat:

Glömde tyvärr ta kort på själva chanko-grytan, men den innehöll diverse fisk och kött, räkor, morötter och andra grönsaker. På slutet häller man i udon (tjocka nudlar) för att suga upp det sista av "soppan". Blev ruskigt mätt.

Det var underhållning också, i form av vad jag tror var pensionerade sumobrottare som reciterade traditionella dikter och trummade och stod i. Min sittplats var inte den bästa, så jag fick inte så bra intryck av vad de höll på med, men här lyckades jag fånga en av de som uppträdde på bild:

Platsen för uppträdandet var i form av en sumoring mitt i restaurangen:

Efter en rejäl middag plus öl och sake tog sig de flesta hemåt (eller tillbaka till lab?) medan jag och tre till bestämde oss för att ta en karaoke i centrala Ryogoku då kvällen fortfarande var ung. Japaner som de är så sjöng alla helt otroligt bra (pga mycket övning med karaoke sen unga år?), speciellt en av läkarna på lab som hade en otrolig rösträckvidd och inlevelse då han sjöng allt från ballader till rock. Bäst var kanske hans tolkning av japanska rockbandet B'z "Fireball". Annars bjöds det på japansk soulpop i form av Exile, visual-kei i form av Malize Micer och annat smått och gott. Själv lyckades jag inget vidare med X Japan's "Weekend", gjorde en hyfsad insats med Namie Amuros "Taiyou no season" och avslutade med att göra en riktigt bra "I For You" med Luna Sea.

Sen var det dags att ta sig hemåt (klockan 11, ungefär vid den tiden man brukar vara på väg hem från lab en vanlig dag). Eftersom Ryogoku inte är så långt från mitt hus tog jag mig hemåt till fots. Blev en promenad vid Sumida-floden för första gången på ett bra tag. Självklart tog jag lite bilder, testar en ny inställning med hög ISO-whatever - blev riktigt klara och fina bilder:

Sumidagawa by night - Tokyo blir inte finare än så! (även om motivet ovan kanske inte är flodens bästa vy direkt)