Ibland känns allt rätt okej ändå. När man varit lite mer social med arbetskamraterna, när man fått antikroppar till sitt protein skickat till sig, när en sejour i ”mus-lab” otippat gått riktigt smidigt (det händer sannerligen inte ofta om det ens har skett tidigare). När man belönar sig själv med en fika vid dammen i Uenoparken en mild och skön kväll i december och ipod:ens shufflefunktion bjuder på bra låtar nonstop (något som inte heller alltid är fallet), och när man sedan tar sig en promenad i det lagom täta folkvimlet i centrala Ueno då fisk- och klädförsäljarna i Ameyoko börjar stänga ner för dagen.
Lite bilder:
Ljusstatyer -eller vad man nu ska kalla det- i Uenoparken, en favorit i repris från förra julen (och många jular innan dess?): Minns du, Johankun?
3 comments:
Om jag minns. Har många minnen från fina Ueno. Bra bilder du tagit!
Tack tack, med Tokyos (Uenos) alla underbara vyer behövs ingen större kamerakompetens för att ta bra bilder...
Den sista är sjukt bra.
Post a Comment