Slog personligt rekord med antal "keitai sturappu" (mobiltelefonssmycken (?), är väl en tradition som finns i Sverige också, men jag bryr mig bara om sådant i Japan).Från vänster till höger;
Stinky - köpt på Muminkaféet i Tokyo Dome City, hade en likadan tidigare som jag tappade bort någonstans;
Maetel (från Leiji Matsumotos anime/manga Galaxy Express 999) - köpt på 999 Shop i Shinagawa;
Totoro på sin "flygarsnurra" och med två små-totoro (present från N);
Traditionellt ainu-hantverk från Hokkaido i form av en uggla med mitt namn inristat på baksidan. Present från N:s mormor, som var på Hokkaido för några veckor sedan. N har en likadan i rött.
För närvarande har jag dock bara Totoro och ugglan - mobilen tar för stor plats i fickan annars.
4 comments:
Sött! Jag såg något avsnitt av muminserien från 1990-talet (den som producerades i Japan) på Barnkanalen när jag var på kusten senast. Stinky är ju kul, om än elak (fy för att lura snorkarna att svinga sig i rep över en bergskreva). Mumin is for the go, though! :)
Har själv inte sett något av den animerade serien men böckerna är klassiker ju. Det jag mest minns av Stinky är att han "brände sitt brännvin själv" och spelade poker med Muminpappa, iaf i serietidningsversionen från 70-tal (?) som för övrigt kunde vara ganska politisk på sina ställen. Mumintrollet himself är jag dock inget jättefan av.
haha, brännvin! Nåja, den teckande muminanimationen (en hel serie kana?) som gjordes i Japan på 70-talet hade tydligen inslag av vindrickande och en full Lilla My. Spännande indeed.
Hihi, en japansk anime om Mumintrollet gjord på 70-talet hade jag gärna sett ;-)
Post a Comment