Skivinköp

Minns en gång för länge sen när min favoritskivaffär var goa Skivhugget på Masthuggstorget, och det var som julafton varje gång man åkte dit (mest frekventerad av mig var den väl andra halvan av 90-talet) och kunde gå igenom deras då digra metalavdelning. Och så valde man en fyra skivor att ta med sig ner och lyssna på (ofta slutade det dock med att jag köpte en helt annan skiva än de jag provlyssnade). Det var innan bredbandets och nedladdandets tider, och det fanns fortfarande så mycket obskyrt att upptäcka. Och skivorna hade ännu inte blivit så där dyra (vad kostar en CD i Sverige nuförtiden förresten?)!

Nu är det en annan tid, men lite av den känslan har jag åter kunnat hitta här i Tokyo, där det finns specialiserade butiker som tar in de där udda plattorna man bara hittar i tyska metalbibeln Rock Hards recensionssidor. Tillsammans med Disk Heaven/Hell i Shinjuku så är favoriten nu Disk Union's hårdrocksfilial i Ochanomizu. Har köpt mången obskyr domedagsmetallplatta där. I helgen när vi var där köpte jag "III: So Long Suckers" - finska doomkungarna Reverend Bizarre's tredje fullängdare, tillika alldeles för tidiga avsked från musikbranschen (fast medlemmarna fortsätter med nya projekt, såklart).

Hade faktiskt redan erhållit plattan (om dock i en mer eterisk form) på det där alternativa sättet som inte kostar pengar, men för en gångs skulle kände jag att jag ville köpa den i fysisk form ändå, det var de värda, våra kära grannar i öster.


Vad ska man säga om skivan - de kör på som vanligt med sin tunga doom som hämtar mycket inspiration från Black Sabbath, Pentagram och annan klassisk doom, fast utan att någonsin bli någon sån där läskig stoner rock (som de har den goda smaken att avsky) , och som ändå låter väldigt mycket som just Reverend Bizarre och inga andra.

Sju långa, tunga och kompromisslösa spår uppdelade på två skivor. Den här gången kanske mer extrema och även progressiva än någonsin med tre låtar uppemot halvtimman långa. Det kommer ta ett tag att få grepp om den, men för tillfället är en av de tre mastodontlåtarna, avslutande episka och hypnotiska "Anywhere Out Of This World" samt medryckande (om man nu kan kalla doom metal för det) "Caesar Forever" mina favoriter.



Just det, gjorde två spontaninköp också, av band som jag aldrig hört talas om men verkade lovande att döma av den lilla lappen i cdfodralet som ger en kort introduktion till musiken och de musikaliska referenser som finns, och som man ofta ser i japanska skivaffärer.

Imindain - klassisk gotisk doom/death av brittiskt snitt (behöver jag nämna Anathema och My Dying Bride?), och ett av få nyare band som faktiskt lyckas göra en väldigt bra tolkning av "Peaceville-doom". Klart positivt överraskad!


Tredje plattan - min första ryska platta någonsin. Vet inget om The Morningside, mer än att de låter en aning som gamla Katatonia blandat med... lite nyare Katatonia :)
Fast mer polerade och finstämda. Bra producerat var det, och riktigt snygga gitarrslingor. Även detta var helt klart ett lyckat inköp.
Just ja, de gillar skog också. Hela booklet:en består av foton på höstfärgade träd från någon park i Ryssland, antar jag.